By Richard W. RahnMay 18, 2008, The Times
What do you think was the most costly intelligence failure of all time? No, was is not the world's leading intelligence agencies' failure to notice that Saddam had few, if any, weapons of mass destruction. It was the failure of many leading climate model builders to be modest enough about their predictions, and the politicians' and media's failure to ask the tough questions of these climate experts.
As a consequence of what we now know was an overblown global-warming scare, everyone on the planet is paying substantially more for food and fuel than is necessary.
Despite the prediction of all the major climate models, the Earth has been getting cooler since 1998. At first, it was not considered a big deal because temperatures fluctuate from year to year. However, the drop has now been going for a decade, with another big drop last year.
The global warming zealots have just been handed another rude shock, when the peer-reviewed journal, Nature, reported on May 1 that according to a new (and hopefully improved) climate model, global surface temperatures may not increase over the next decade.
Roger A. Pielke, environmental studies professor at the University of Colorado, and not previously a global warming skeptic, reacted to the Nature article: "Climate models are of no practical use beyond providing some intellectual authority in the promotional battle over global-warming policy."
Hudson Institute environmental economist Dennis Avery said: "The Earth's warming from 1915 to 1940 was just about as strong as the "scary" 1975 to 1998 warming in both scope and duration — and occurred too early to be blamed on human-emitted CO2. The cooling from 1940 to 1975 defied the Greenhouse Theory, occurring during the first big surge of man-made greenhouse emissions. Most recently, the climate has stubbornly refused to warm since 1998, even though human CO2 emissions have continued to rise strongly."
As a direct result of the global-warming hysteria, which, as noted above, was grossly overblown to say the least, governments reacted by restricting energy production from traditional sources, such as oil, gas and coal, and by enacting very costly regulations on CO2 emission sources. Governments also quickly jumped on the fad of "biomass" production, which, at least in the case of corn, does not result in less CO2 but more than standard oil and gas wells produce — a clear "intelligence" failure.
The restrictions on oil and gas have greatly increased the cost of gasoline and home heating oil, and the production cost of almost everything else, especially plastics and food.
In addition, the corn-based ethanol craze has removed huge quantities of agricultural land that was used to produce things like wheat, rice and corn for animal food, to corn to be used as motor fuel. The predictable result was a huge rise in global food prices.
A revisionist history is under way, where many who believed Saddam had weapons of mass destruction, and said so, and supported the war, are now in denial — another type of "intelligence" failure.
We now see a similar thing among these same politicians who used, in part, the excuse of global warming to justify their votes against more drilling on the North Slope of Alaska, and offshore in the Lower 48. If you prevent new oil supplies, gasoline prices will rise. If you divert farm land used for growing food crops to that of growing corn to make ethanol for transportation, food prices will increase. Two more clear cases of "intelligence" failures, or worse.
Now some of the same politicians who have, in part, created the oil and food price problems want to put a "windfall" profits tax on oil companies. (New York Democratic Sens. Hillary Clinton and Chuck Schumer and Vermont Independent Sen. Bernie Sanders have been particularly outspoken advocates of this idea). They seem not to have noticed that the price of oil is largely set by world supply and demand.
They have also failed to notice that over the years oil production and refining companies have had no higher profits on average than most other industries, and if you tax away all their profits this will not reduce prices at the gas pump. Most of the cost of a gallon of gasoline is the price of crude oil (only 12 percent of it controlled by private companies, the rest owned by state-controlled companies like Pemex in Mexico), and federal, state and local taxes. A windfall profits tax would only reduce investment in new production and refining and incentives to produce more oil — another "intelligence" failure.
You may wonder — if the data from the last decade show the Earth is not getting warmer, and the climate models have been making incorrect predictions — why are so many in the political and media classes continuing to shout about the dangers of global warming and insisting the "science" is settled when the opposite is true. (You may recall that Copernicus and Galileo had certain problems going against the conventional wisdom of their time.)
The reason people like Al Gore and many others are in denial is explained by cognitive dissonance. This occurs when evidence increasingly contradicts a strongly held belief. Rather than accept the new evidence and change their minds, some people will become even more insistent on the "truth" of the discredited belief, and attack those who present the new evidence — again an "intelligence" failure.
Finally, many people directly benefit from government funding global warming programs and care more about their own pocketbooks than the plight of the world's poor who are paying more for food. This is not an "intelligence" but an "integrity" failure.
Richard W. Rahn is a senior fellow at the Cato Institute and chairman of the Institute for Global Economic Growth.
fredag 23 maj 2008
Överstatlighet kan rädda oss
Expressen 6 Maj 2008
I veckan firas Europadagen. Men varför begränsa sig till Europa och till EU, när så många av våra allvarliga problem är globala? Det spelar ingen roll hur mycket statsministern och miljöministern predikar för resten av världen så länge en global demokratiplattform saknas. Det skriver Torbjörn Tännsjö som vill se en parlamentarisk församling i FN som ett första steg till "global demokrati". Rädslan för en superstat får inte hindra en global plattform, skriver han i dag.
Miljöhoten mot mänskligheten blir allt mer uppenbara. Global uppvärmning väntar, om inte världens nationer slår in på en radikalt ny kurs. Ändå misslyckas våra politiska ledare med att finna en rimlig lösning. Misslyckandena beror varken på dumhet eller på illvilja. De beror på ett systemfel. De beror på att världens politiska ledare saknar mandat att handskas med frågor som denna. Och då spelar det ingen roll hur mycket statsminister Reinfeldt och miljöminister Anders Carlgren predikar för resten av världen.Problemet är globalt men våra regeringar och statschefer är valda för att lösa nationella problem. De har sina väljares uppdrag att på bästa sätt företräda den egna nationen. Och varje nation har ett intresse av att själv göra så lite som möjligt åt klimatproblemen, medan andra nationer gör så mycket som möjligt. När alla tänker på det viset är det inte att undra på att försöken att finna hållbara och genomförbara lösningar misslyckas. Det är i själva verket vad man kan förvänta sig.
Finns det något sätt att lösa pressande globala problem? Jo, men de måste hanteras på global nivå. I min bok, "Global Democracy. The Case for a World Government", argumenterar jag för global demokrati. Det är en kontroversiell tanke. Ändå tycks den delas av en växande skara samhällstänkare världen över, liksom av mäktiga rörelser. Den katolska kyrkan har till exempel tagit ställning för den.Det vore emellertid oklokt att vänta med lösningen av de miljöproblem vi nu står inför tills en världsregering har inrättats. Något måste göras omgående. Här är ett enkelt förslag till den svenska regeringen: Ta initiativ i FN:s generalförsamling för att en tillfällig konferens ska hållas med parlamentariker från hela världen. En sådan konferens kan inkallas omgående och den skulle utgöra början till ett spännande politiskt experiment.
Varje nation får sända tre parlamentariker till den tillfälligt sammankallade församlingen. Två utsedda av majoriteten i respektive parlament, en utsedd av oppositionen. Mandatet till församlingen är att tänka globalt på klimatfrågan. Församlingen bör se på sig själv som ett provisoriskt världsparlament. Det gäller att resonera sig fram till ett förslag till lösning som är sådan att ingen rimligen, på förnuftiga grunder, kan motsätta sig det.Är det rimligt att den politiska viljan kommer att finnas i alla nationer? Kommer USA att ställa sig utanför? Det är svårt att tro. USA:s retorik har ju gått ut på att kritisera FN för att vara odemokratiskt. Det aktuella initiativet skulle ju innebära början på en demokratisering av FN. Det borde inte vara svårt att skapa opinion i USA för att USA ska delta. En ny statsledning skulle få ett unikt tillfälle att förbättra USA:s internationella anseende genom att delta.
Hur ska då en nation som Kina ställa sig? Kan de alls utse några representanter från oppositionen? Det blir spännande att se - och en evig skam för Kina om man misslyckas. Men tänk om representanter från Kina och andra ickedemokratiska nationer ändå utses, men i realiteten representerar respektive regering och helt saknar förmåga att reflektera från ett opartiskt och globalt perspektiv på de frågor som ska avhandlas?Detta vore trist, men inget hinder mot förslaget. Vem vet vad som skulle hända med delegaterna från ickedemokratiska länder, då de tvingades delta i öppna resonemang, på lika villkor med andra parlamentariker, med syfte att finna den globalt sett bästa lösningen på problemen. Kanske skulle det åtminstone bland dessa delegater väckas en aptit för mer demokrati i den egna nationen!Om ett förslag som detta avlöpte lyckligt så skulle det nog finnas många som ville utveckla idén vidare. Till dem hör författaren av denna artikel. Jag har liksom många intellektuella och parlamentariker världen över undertecknat ett upprop för inrättandet av en permanent parlamentarisk församling inom FN. Mer om detta upprop, som tillkommit på initiativ av FN:s förre generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali, finns att läsa på www.unpacampaign.org. I tider av globalisering ökar behovet av gemensamma beslut - på en internationell nivå.
I veckan firas Europadagen runtom i vår världsdel. Men varför begränsa sig till Europa och till EU, när så många av våra allvarliga problem är globala? Rädslan för en "superstat" får inte hindra en global demokratiplattform som faktiskt kan rädda oss från miljökatastrofer och andra katastrofer världen kan ställas inför.Tännsjö är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och presenterar sin bok om global demokrati på universitetet nu på torsdag.
Torbjörn TännsjöTännsjö är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och presenterar sin bok om global demokrati på universitetet nu på torsdag.
I veckan firas Europadagen. Men varför begränsa sig till Europa och till EU, när så många av våra allvarliga problem är globala? Det spelar ingen roll hur mycket statsministern och miljöministern predikar för resten av världen så länge en global demokratiplattform saknas. Det skriver Torbjörn Tännsjö som vill se en parlamentarisk församling i FN som ett första steg till "global demokrati". Rädslan för en superstat får inte hindra en global plattform, skriver han i dag.
Miljöhoten mot mänskligheten blir allt mer uppenbara. Global uppvärmning väntar, om inte världens nationer slår in på en radikalt ny kurs. Ändå misslyckas våra politiska ledare med att finna en rimlig lösning. Misslyckandena beror varken på dumhet eller på illvilja. De beror på ett systemfel. De beror på att världens politiska ledare saknar mandat att handskas med frågor som denna. Och då spelar det ingen roll hur mycket statsminister Reinfeldt och miljöminister Anders Carlgren predikar för resten av världen.Problemet är globalt men våra regeringar och statschefer är valda för att lösa nationella problem. De har sina väljares uppdrag att på bästa sätt företräda den egna nationen. Och varje nation har ett intresse av att själv göra så lite som möjligt åt klimatproblemen, medan andra nationer gör så mycket som möjligt. När alla tänker på det viset är det inte att undra på att försöken att finna hållbara och genomförbara lösningar misslyckas. Det är i själva verket vad man kan förvänta sig.
Finns det något sätt att lösa pressande globala problem? Jo, men de måste hanteras på global nivå. I min bok, "Global Democracy. The Case for a World Government", argumenterar jag för global demokrati. Det är en kontroversiell tanke. Ändå tycks den delas av en växande skara samhällstänkare världen över, liksom av mäktiga rörelser. Den katolska kyrkan har till exempel tagit ställning för den.Det vore emellertid oklokt att vänta med lösningen av de miljöproblem vi nu står inför tills en världsregering har inrättats. Något måste göras omgående. Här är ett enkelt förslag till den svenska regeringen: Ta initiativ i FN:s generalförsamling för att en tillfällig konferens ska hållas med parlamentariker från hela världen. En sådan konferens kan inkallas omgående och den skulle utgöra början till ett spännande politiskt experiment.
Varje nation får sända tre parlamentariker till den tillfälligt sammankallade församlingen. Två utsedda av majoriteten i respektive parlament, en utsedd av oppositionen. Mandatet till församlingen är att tänka globalt på klimatfrågan. Församlingen bör se på sig själv som ett provisoriskt världsparlament. Det gäller att resonera sig fram till ett förslag till lösning som är sådan att ingen rimligen, på förnuftiga grunder, kan motsätta sig det.Är det rimligt att den politiska viljan kommer att finnas i alla nationer? Kommer USA att ställa sig utanför? Det är svårt att tro. USA:s retorik har ju gått ut på att kritisera FN för att vara odemokratiskt. Det aktuella initiativet skulle ju innebära början på en demokratisering av FN. Det borde inte vara svårt att skapa opinion i USA för att USA ska delta. En ny statsledning skulle få ett unikt tillfälle att förbättra USA:s internationella anseende genom att delta.
Hur ska då en nation som Kina ställa sig? Kan de alls utse några representanter från oppositionen? Det blir spännande att se - och en evig skam för Kina om man misslyckas. Men tänk om representanter från Kina och andra ickedemokratiska nationer ändå utses, men i realiteten representerar respektive regering och helt saknar förmåga att reflektera från ett opartiskt och globalt perspektiv på de frågor som ska avhandlas?Detta vore trist, men inget hinder mot förslaget. Vem vet vad som skulle hända med delegaterna från ickedemokratiska länder, då de tvingades delta i öppna resonemang, på lika villkor med andra parlamentariker, med syfte att finna den globalt sett bästa lösningen på problemen. Kanske skulle det åtminstone bland dessa delegater väckas en aptit för mer demokrati i den egna nationen!Om ett förslag som detta avlöpte lyckligt så skulle det nog finnas många som ville utveckla idén vidare. Till dem hör författaren av denna artikel. Jag har liksom många intellektuella och parlamentariker världen över undertecknat ett upprop för inrättandet av en permanent parlamentarisk församling inom FN. Mer om detta upprop, som tillkommit på initiativ av FN:s förre generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali, finns att läsa på www.unpacampaign.org. I tider av globalisering ökar behovet av gemensamma beslut - på en internationell nivå.
I veckan firas Europadagen runtom i vår världsdel. Men varför begränsa sig till Europa och till EU, när så många av våra allvarliga problem är globala? Rädslan för en "superstat" får inte hindra en global demokratiplattform som faktiskt kan rädda oss från miljökatastrofer och andra katastrofer världen kan ställas inför.Tännsjö är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och presenterar sin bok om global demokrati på universitetet nu på torsdag.
Torbjörn TännsjöTännsjö är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och presenterar sin bok om global demokrati på universitetet nu på torsdag.
Stärk svensk miljömarknad
18:e Maj 2008, SvD.
INVESTERA I CLEANTECH Alla pratar om svensk miljömarknad men ingen gör något. Sverige behöver en struktur som stärker företag baserade på miljöforskning och gör det lönsamt att investera, skriver Naturvårdsverkets chef Lars-Erik Liljelund och företrädare för IVA:s projekt Miljöarbetets nya arena.
Alla pratar om den, men ingen gör något. Så kan svensk miljömarknad sammanfattas.Under tiden köps svenska företag med framgångsrika koncept upp av investerare från länder med tydliga miljöambitioner. Regeringen måste snarast formulera långsiktiga visioner för att utveckla svenskt näringsliv. Energieffektiv och miljöanpassad teknik, så kallad cleantech, har hamnat i blickfånget hos riskkapitalisterna. Men fyra gånger fler cleantechbolag än andra anger brist på kapital som hinder för tillväxt. Därför finns anledning till oro.
Svenska företag med spetskompetens köps upp av investerare från länder med starka och tydliga visioner om miljöfrågornas potential. Ett exempel är Uppsalaföretaget Solibro som hamnade i Tyskland. Genom USA:s ambassadör, Michael Wood, har amerikanska riskkapitalister fått upp ögonen för svenska cleantechföretag. Samtidigt ökar konkurrensen från andra nationer som går om oss inom cleantech.Nu behövs långsiktiga och fasta spelregler för att stödja och stärka utvecklingen av svensk cleantech. Dessutom krävs ett engagerat ledarskap som ger resurssnål och miljöanpassad teknik ett fördelaktigt marknadsvärde.Regeringen kan agera för att stärka svenskt näringsliv. Samtidigt bör man tydliggöra vad det kostar att förbruka knappa gemensamma resurser. För att nå dit bör regeringen initiera:
•Blocköverskridande politiska överenskommelser för att etablera en tydlig långsiktig vision för hur cleantech kan utvecklas till en lönsam bransch med exportpotential.
•Fasta spelregler genom långsiktiga incitament och stödsystem som driver miljöutvecklingen genom att göra miljöalternativ lönsamma för kunden.
•Tydliga och medvetna satsningar på innovativ teknikupphandling med miljökrav.•Stärkt svensk hemmamarknad genom miljardsatsning på innovationer och pilotprojekt.Ett helhetsgrepp om frågorna ingår i ett engagerat ledarskap, men även förmågan att prioritera.
Sverige har flera styrkeområden och bör därför särskilt satsa på:
•Energidistribution, lagring av energi, energieffektivisering.
•Biomassa/bioenergi.
•Uppbyggnad av långsiktigt hållbara infrastruktur- och systemlösningar.Relativt få individer, myndigheter och företag är beredda att betala mer för produkter och tjänster enbart på grund av bättre miljöprestanda.
Den svaga efterfrågan på cleantech är ett problem. Hur gärna vi än önskar att marknaden på egen hand ska driva fram de förändringar som krävs för att komma till rätta med miljöproblemen, måste vi ändå konstatera att situationen kräver politiska beslut för att skapa marknadsekonomiska incitament. Nu är det hög tid för regering och riksdag att agera genom att skapa de incitament som gör miljöanpassade lösningar rationella.
Det kan vara skattelättnader för resursnål och miljöanpassad teknik, liksom åtgärder som underlättar kapitalbildningen och därmed möjligheterna för cleantechföretag att få finansiering för sin expansion.Sveriges välstånd har till stor del skapats av innovationer. Flera mindre spjutspetsföretag har vuxit fram inom cleantech, men även stora företag har satsat, som ABB, Alfa Laval och Volvo. Därför får vi inte halka efter inom ett framtidsområde där vi har goda möjligheter att inta en ledande position.
Sverige behöver snarast en tydlig, långsiktigt stödjande struktur som stärker företag och entreprenörskap baserade på svensk miljöforskning och gör det lönsamt för finansiärer att investera i cleantechföretag.
/BJÖRN HÄGGLUND,ordförande Miljöarbetets nya arena, fd vice koncernchef Stora Enso
THOMAS MALMER, programchef IVA, huvudprojektledare Miljöarbetets nya arena
PETER AUGUSTSSON, vd PA Development
OLA ENGELMARK,vd Mistra
LARS GUNNARSSON,vd SYVAB
CHARLOTTA KÄLLBÄCK, chef kvalitetsstrategi Volvo PV
LARS-ERIK LILJELUND,gd Naturvårdsverket
FINN RAUSING,direktör Tetra Laval Group
LOTTA STALIN,vd Kuusakoski Sverige AB
INVESTERA I CLEANTECH Alla pratar om svensk miljömarknad men ingen gör något. Sverige behöver en struktur som stärker företag baserade på miljöforskning och gör det lönsamt att investera, skriver Naturvårdsverkets chef Lars-Erik Liljelund och företrädare för IVA:s projekt Miljöarbetets nya arena.
Alla pratar om den, men ingen gör något. Så kan svensk miljömarknad sammanfattas.Under tiden köps svenska företag med framgångsrika koncept upp av investerare från länder med tydliga miljöambitioner. Regeringen måste snarast formulera långsiktiga visioner för att utveckla svenskt näringsliv. Energieffektiv och miljöanpassad teknik, så kallad cleantech, har hamnat i blickfånget hos riskkapitalisterna. Men fyra gånger fler cleantechbolag än andra anger brist på kapital som hinder för tillväxt. Därför finns anledning till oro.
Svenska företag med spetskompetens köps upp av investerare från länder med starka och tydliga visioner om miljöfrågornas potential. Ett exempel är Uppsalaföretaget Solibro som hamnade i Tyskland. Genom USA:s ambassadör, Michael Wood, har amerikanska riskkapitalister fått upp ögonen för svenska cleantechföretag. Samtidigt ökar konkurrensen från andra nationer som går om oss inom cleantech.Nu behövs långsiktiga och fasta spelregler för att stödja och stärka utvecklingen av svensk cleantech. Dessutom krävs ett engagerat ledarskap som ger resurssnål och miljöanpassad teknik ett fördelaktigt marknadsvärde.Regeringen kan agera för att stärka svenskt näringsliv. Samtidigt bör man tydliggöra vad det kostar att förbruka knappa gemensamma resurser. För att nå dit bör regeringen initiera:
•Blocköverskridande politiska överenskommelser för att etablera en tydlig långsiktig vision för hur cleantech kan utvecklas till en lönsam bransch med exportpotential.
•Fasta spelregler genom långsiktiga incitament och stödsystem som driver miljöutvecklingen genom att göra miljöalternativ lönsamma för kunden.
•Tydliga och medvetna satsningar på innovativ teknikupphandling med miljökrav.•Stärkt svensk hemmamarknad genom miljardsatsning på innovationer och pilotprojekt.Ett helhetsgrepp om frågorna ingår i ett engagerat ledarskap, men även förmågan att prioritera.
Sverige har flera styrkeområden och bör därför särskilt satsa på:
•Energidistribution, lagring av energi, energieffektivisering.
•Biomassa/bioenergi.
•Uppbyggnad av långsiktigt hållbara infrastruktur- och systemlösningar.Relativt få individer, myndigheter och företag är beredda att betala mer för produkter och tjänster enbart på grund av bättre miljöprestanda.
Den svaga efterfrågan på cleantech är ett problem. Hur gärna vi än önskar att marknaden på egen hand ska driva fram de förändringar som krävs för att komma till rätta med miljöproblemen, måste vi ändå konstatera att situationen kräver politiska beslut för att skapa marknadsekonomiska incitament. Nu är det hög tid för regering och riksdag att agera genom att skapa de incitament som gör miljöanpassade lösningar rationella.
Det kan vara skattelättnader för resursnål och miljöanpassad teknik, liksom åtgärder som underlättar kapitalbildningen och därmed möjligheterna för cleantechföretag att få finansiering för sin expansion.Sveriges välstånd har till stor del skapats av innovationer. Flera mindre spjutspetsföretag har vuxit fram inom cleantech, men även stora företag har satsat, som ABB, Alfa Laval och Volvo. Därför får vi inte halka efter inom ett framtidsområde där vi har goda möjligheter att inta en ledande position.
Sverige behöver snarast en tydlig, långsiktigt stödjande struktur som stärker företag och entreprenörskap baserade på svensk miljöforskning och gör det lönsamt för finansiärer att investera i cleantechföretag.
/BJÖRN HÄGGLUND,ordförande Miljöarbetets nya arena, fd vice koncernchef Stora Enso
THOMAS MALMER, programchef IVA, huvudprojektledare Miljöarbetets nya arena
PETER AUGUSTSSON, vd PA Development
OLA ENGELMARK,vd Mistra
LARS GUNNARSSON,vd SYVAB
CHARLOTTA KÄLLBÄCK, chef kvalitetsstrategi Volvo PV
LARS-ERIK LILJELUND,gd Naturvårdsverket
FINN RAUSING,direktör Tetra Laval Group
LOTTA STALIN,vd Kuusakoski Sverige AB
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)